Sjukvårdens "sjuka" inseminationsregler

Många hade tagit sig till det lilla debatt- och seminarietältet i Pride Kungsan för att lyssna till seminariet "Hur kan sjukvårdens 'sjuka' inseminationsregler botas?" I panelen satt Ulrika Westerlund, ordförande i RFSL, Kerstin Burman, "juristaktivist" som på sin fritid tar sig an olika uppdrag inom diskrimineringsfrågor samt Peter Tai Christensen, utredare på Diskrimineringsombudsmannen.

Seminariet inleddes med information om inseminationsregler för samkönade par i Sverige; som lagen ser ut i dag har kvinnor som lever i ett förhållande med en annan kvinna rätt till insemination med spermadonator – däremot är det upp till varje enskilt landsting att själva bestämma exakt hur reglerna ska se ut. Skillnaderna i hur ärenden rörande insemination hos en kvinna i relation med en annan kvinna behandlas är stora mellan landstingen, men enligt lag är det förbjudet att diskriminera och särbehandla någon på grund av sexuell läggning inom vården.

Ett av de största problemen panelen vill uppmärksamma är att bara den ena kvinnan i ett samkönat par har rätt till inseminering. Detta betyder att om inseminationsförsöket hos den ena kvinnan misslyckas, har paret inte rätt att försöka inseminera den andra. Gemensamt hos alla landsting är att det finns ett övre ålderstak som visserligen kan variera landstingen emellan, men likväl finns en högsta ålder för inseminering överallt.

Ett annat ämne som togs upp var jämförelsen med det heteronormativa: Sjukvårdens regler baseras oftast på hur en familj ska vara uppbyggd enligt heteronormen, som om vården har bestämt sig för att den ena kvinnan ska agera "mamma" och den andra kvinnan ska agera "pappa". Ett av argumenten för varför ett samkönat par inte ska få inseminera båda kvinnorna, är till exempel att i ett heteronormativt förhållande kan inte mannen bära ett barn.

Hur ska man ta itu med problemet?

Ett förslag som den medverkande panelen trycker på är att det kanske är dags för lagen att ta över. De anser att en ny lag behövs för att förhindra att landstingen sätter upp egna regler för hur insemination ska gå till – regler som allt som oftast ter sig diskriminerande. Problemet där är att Sverige har en lång tradition av regionalt självstyre, och om en ny lag skulle träda i kraft skulle den trampa landstingens självstyre på tårna.

Mot slutet av seminariet tog panelen upp att man vill se en lagförändring där även ensamstående kvinnor får rätt till inseminering. Föreställningen att familjer enbart ska vara byggda enligt den heteronormativa föreställningen – man, kvinna och barn – måste förändras. Inseminationsreglerna bör inte tillämpas på par, utan på varje enskild kvinna.