Under rubriken Exquisite life: Film screening and artist talk visar Liz Rosenfeld sina kortfilmer, Untitled (Dyketactics revisited) från 2005 och Frida & Anita från 2010. Filmvisningen följs av ett samtal mellan Isander Freiman som är initiativtagare till filmvisningen, Tova Gerge, författare och scenkonstnär och Liz Rosenfeld, filmskapare and scenkonstnär.
I filmen Dyketactics revisited ser vi vänner till Liz från det queera community som hon själv är en del av. Det är en film utan verbal dialog, det är snarare personernas kroppar som kommunicerar. Kropparna rör sig på ett lekfullt och intimt sätt i samklang med varandra. Liz förklarar att Dyketactics revisited representerar ett samtida queert community eller landskap, genom att referera till ett historiskt verk. Filmen är en remake av Barbara Hammers film Dyketactics från 1974. Dyketactics har sagts vara den första filmen gjord av en lesbisk person, som visar lesbiska sexscener. Filmen som visar nakna lesbiska kvinnor som springer omkring i skogen, badar och har sex var tänkt som ett dokument över lesbiska kvinnor.
- Min vänners idealiserade bild av 70-talet irriterade mig, berättar Liz. Jag tyckte att vi hade fastnat i historien och vår bild av vad som har hänt. Istället för att återskapa en tid är jag intresserad av att se på hur en tid översätts till idag. Vi tycker att 20-talets Berlin var så häftigt men jag vill uppmärksamma oss på vad vi har idag och hur det är en avspegling av, och en fortsättning på, de sammanhang vi ser tillbaka på med beundran.
Filmen Frida & Anita handlar om när Frida Kahlo reser till Berlin 1924, och vad Liz föreställer sig att hon kan ha upplevt där. Frida går till en lesbisk klubb och träffar Anita, en scenkonstnär som uppträder på klubben. Frida & Anita involverar, precis som Dyketactics revisited, personer från Liz egna queera community.
- Jag brukar få frågor om det här är pornografi, eftersom att Frida & Anita innehåller explicita sexscener, men för mig är det absolut inte pornografi. Jag ser det mer som att det är mina vänner som har sex, förklarar Liz. Man kan säga att filmerna är en idé om ett queert utopia, det handlar om att interagera genom kroppar, beröring och så vidare, fortsätter hon.
- Man kan säga att vi gör vår sexualitet förståelig för oss själva och andra genom vår konst, förklarar Tova Gerge.
Frida & Anita är den första filmen i en triologi om queera artister i 20-talets Berlin. Nästa film kommer vara färdig hösten 2011 och handla om dadaisten Hanna Höch som var en av de första konstnärerna som använde sig av fotomontage.
Under rubriken Exquisite life: Film screening and artist talk visar Liz Rosenfeld sina kortfilmer, Untitled (Dyketactics revisited) från 2005 och Frida & Anita från 2010. Filmvisningen följs av ett samtal mellan Isander Freiman som är initiativtagare till filmvisningen, Tova Gerge, författare och scenkonstnär och Liz Rosenfeld, filmskapare och scenkonstnär.
I filmen Dyketactics revisited ser vi vänner till Liz från det queera community som hon själv är en del av. Det är en film utan verbal dialog, det är snarare personernas kroppar som kommunicerar. Kropparna rör sig på ett lekfullt och intimt sätt i samklang med varandra. Liz förklarar att Dyketactics revisited representerar ett samtida queert community eller landskap, genom att referera till ett historiskt verk. Filmen är en remake av Barbara Hammers film Dyketactics från 1974. Dyketactics har sagts vara den första filmen gjord av en lesbisk person, som visar lesbiska sexscener. Filmen, som visar nakna lesbiska kvinnor som springer omkring i skogen, badar och har sex, var tänkt som ett dokument över lesbiska kvinnor.
- Mina vänners idealiserade bild av 70-talet irriterade mig, berättar Liz. Jag tyckte att vi hade fastnat i historien och vår bild av vad som har hänt. Istället för att återskapa en tid är jag intresserad av att se på hur en tid översätts till idag. Vi tycker att 20-talets Berlin var så häftigt men jag vill uppmärksamma oss på vad vi har idag och hur det är en avspegling av, och en fortsättning på, de sammanhang vi ser tillbaka på med beundran.
Frida & Anita handlar om när Frida Kahlo reser till Berlin 1924, och vad Liz föreställer sig att hon kan ha upplevt där. Frida går till en lesbisk klubb och träffar Anita, en scenkonstnär som uppträder på klubben. Frida & Anita involverar, precis som Dyketactics revisited, personer från Liz egna queera community.
- Jag brukar få frågor om det här är pornografi, eftersom Frida & Anita innehåller explicita sexscener, men för mig är det absolut inte pornografi. Jag ser det mer som att det är mina vänner som har sex, förklarar Liz. Man kan säga att filmerna är en idé om ett queert utopia, det handlar om att interagera genom kroppar, beröring och så vidare, fortsätter hon.
- Man kan säga att vi gör vår sexualitet förståelig för oss själva och andra genom vår konst, förklarar Tova Gerge.
Frida & Anita är den första filmen i en triologi om queera artister i 20-talets Berlin. Nästa film kommer handla om dadaisten Hanna Höch som var en av de första konstnärerna som använde sig av fotomontage.