För vems skull?

Intersexualism är en diagnos och har ingenting med sexuell praktik att göra. Jenny Ottosson, ordförande i organisationen INIS, berättar i sitt föredrag om olika typer av intersexualism, kön och hur föräldrar till barn med en DSD-diagnos bör bli bemötta för att inte skapa stigmatisering hos barnet.

Vad är intersexualism?

Intersexualism är en medicinsk diagnos som ställs när de inre eller yttre könsorganen på ett spädbarn är avvikande. Det finns en lång rad olika diagnoser inom intersexualism eller DSD- (se ordlista för förklaring), och hur diagnosen tar sig uttryck varierar.

Biologiskt-, upplevt- och juridiskt kön

I Sverige anses det viktigt att tidigt kunna definiera en nyfödd människa som antingen man eller kvinna. Det är det första som släktingar och bekanta frågar nyblivna föräldrar och det styr vilken typ av personnummer barnet kommer att få, och i förlängningen vilka register det kommer att hamna i. Föräldrar vill till varje pris undvika att stigmatisera sina barn och placera dem i ett annorlundaskap. Därför är det vanligt att föräldrar insisterar på att utföra "korrigerande" operationer av barnens könsorgan för att de ska få ett normativt utseende som antingen kvinnligt eller manligt.

Normativt kön

Här finns också en tydlig heteronorm. Till exempel opereras intersexuella med små penisar/förstorad klitoris ofta om till flickor för att de inte kommer att kunna genomföra ett heterosexuellt penetrationssamlag med sitt könsorgan, utan att veta vilken, om ens någon, könstillhörighet barnet kommer att uppleva sig som när det blir äldre. Förutom att en operation kan leda till att barnet får nedsatt känsel i underlivet kommer spåren av operationen att leda till att barnen upplever sitt kön som något skamligt, något som måste rättas till och som inte går att tala om. Genom att försöka skydda sitt barn mot utanförskap riskerar man att utsätta barnet för just detta.

Så hur ska man bemöta ett barn med DSD?

Det viktigaste, framhåller Jenny Ottosson, är att prata med sitt barn om diagnosen och att inte försöka dölja det, något som tidigare var vanligt att föräldrar gjorde. Ju äldre barnet är när det får reda på sin diagnos desto mer chockartat blir det. INIS förespråkar en restriktiv hållning till att barn med DSD ska genomgå operationer som inte har med könsorganens funktion att göra.

Så vad händer i Sverige i dag?

INIS håller varje år utbildningar med blivande barnkirurger på Karolinska Institutet där man informerar om intersexualism och riskerna med tidiga ingrepp. Att arbeta med normerna i samhället i stort och den tvångsmässiga kategoriseringen av människor i två kön kommer förhoppningsvis leda till att en DSD-diagnos inte blir något som kommer att leda till utanförskap och stigma.