Paradgalan i Pride Park på lördagskvällen efter paraden innehöll allt från drypande tårar till brakande dansgolv.
Den första akten bjöd oss på Janet, Kim och Andrés Esteche, som delade med sig av sina låtar, innan Jocke Åberg presenterade vinnarna av paradens sms-omröstning för bästa ekipage. Vinnarna av äran och 10000 kronor blev Posithiva gruppen WAD-girls. (Detta kommer du att kunna du läsa mer om i en artikel om SMS-omröstningen.)
Och när vi ändå var inne på temat HIV fick vi höra rörande historier från bland andra Andreas Lundstedt. Han berättade om sin resa till Zambia tillsammans med UNICEF, och en god andel av parkbesökarna fällde en och annan tår tillsammans med Andreas. Andreas avslutade med en acapellaversion av Regnbågssången, en svensk version av Over The Rainbow från Trollkarlen från Oz, och ett stort ballongutsläpp.
Sångfågeln Sheri började en upplättning av stämningen, och Neo får oss att vilja dansa med låten "You make me feel like dancing".
Innan den första delen av paradengalan är över får vi en minikonsert med Miss Li tillsammans med härliga instrument tillhörande Miss Li själv (piano) och Stockholms coolaste band. Bandet hurras in för ett extra framförande av sin Oh Boy innan vi lämnar galans första del.
Upp på scen kommer Victoria Svensson, anfallare i Djurgårdens IF. Hon möts av jubel när hon presenterar kvällens nästa gäst:
- Min frus tvilling älskar henne! Välkomna upp på scen, Marit Bergman!
Marit kör igång med No party to go to, innan hon berättar att hon brukar drömma om sina konserter på natten.
Härnäst följer en låt från hennes album Baby Dry Your Eye, Tomorrow is today. Marit ler mot alla kameror som riktas mot henne, medan hon går ned från scen och tillsammans med en lycklig tjej i publiken sjunger This year is mine. Låten klingar av och möts av massiva applåder från publikhavet.
- Ni är så sjukt fina allihopa, säger Marit. Ni är faktiskt den bästa publik jag haft på flera år. Nu ska jag bjuda upp en kär vän på scen, välkommen Titiyo!
De två sjunger en duett och Titiyo försvinner från scen igen. Marit fortsätter själv med Shame on me. När hon sjunger Bam Bam skrålar publiken med i kör.
- Kära flator från Hökmossen, kära bögar från Krokträsk, och kära transor från city. Det här är inte min låt längre, det är eran, säger Marit när hon framför årets Pridelåt Casey, Hold On.
Efter en kort paus kommer Stefan Sauk upp på scen.
- Jag är här som en heteronorm, misstänker jag. Men jag vet inte om det är så, egentligen. Jag tänker inte komma ut, men kanske glänta lite på dörren. Nu gör jag inte det heller, utan tar upp kvällens nästa artist på scen: Linda Lampenius!
Hon spelar yvigt med sin fiol och möts av imponerade hejarop från publiken.
- Nu ska jag presentera två av mina vänner för er. På piano Karina E Nilsson och sång Nina Söderquist, säger Linda.
Nina tar över mikrofonen och berättar om bakgrunden till låten hon ska sjunga.
- Efter att jag vann West End Star fick jag huvudrollen i uppsättningen av West End av Monte Pythons musikal Spamalot. Jag fick spela en diva, som på ren svenska, undrade vad som hände med hennes roll, säger hon innan hon sjunger Whatever Happened To My Part?
Linda tar över mikrofonen:
- Många av er känner säkert igen känslan att vara utanför. Som finlandssvensk har jag alltid varit en minoritet. Nu vill jag spela en låt för er som visar hur många vackra känslor det finns här ikväll. Om ni är här tillsammans med någon som ni tycker extra mycket om, håll om varandra. Ni andra får såklart också hålla om varandra, eller ännu hellre hångla!
Melodin är fin och stämningsfull. De flesta i publiken håller om den som står nära och gungar med i takt till musiken.
Innan kvällens huvudakt, Marc Almond, kommer Nina Söderquist upp på scen igen för att framför sin nya singel How do I.